....att tävla och inte kunna göra sig själv rättvisa, det kan inträffa ibland när det gäller fristil. Min underkropp är inte gjord för att åka fristil ibland. Dessa gånger blir jag oförklarligt stum i rumpan och benen innan jag knappt hunnit åka nå. Det är väldigt svårt för att inte säga omöjligt att åka fristil med stum rumpa och stumma ben. Jag kommer i mål på en bedrövlig placering och är knappast trött i andningen, då är det lätt att hålla sig för skratt. Det är bara att lägga denna helg till handlingarna och se framåt.
Nu närmast är det några dagars träning här i Bruksvallarna som gäller. Det kommer att sitta fint med några dagars bra träning i tuff terräng. Nu i em väntar ett klassiskt pass på fjället med pannlampa, gött dä.
// Jimmie
4 kommentarer:
Förstår fullståndigt din frustrasion.
Lugn och fin, jävligt lätt att säga betydligt svårare att gå med på. Jobba vidare på det sätt som du vet att du ska göra. Det kommer andra tävlingar med andra resultat.
Skönt att veta.
anonym sa kl.19.15 är såklart <<<<<<<<<<<<<<kingen
Du kommer allt skrämma till alla andra i vinter..det tror jag iallafall:)
Tack för stödet bägge två.
Skicka en kommentar