Nu har jag genomfört läger på Lavaze. Det var en ny lägerort för alla i teamet utom vår käre vän från Italien, då det är hans hemmaplan. Nicola kan området och terrängen utan och innan. Detta har gjort att vi andra i teamet har fått uppleva många fina träningspass under det gångna lägret.
Vi har alltså haft vår bas uppe på Lavaze på 1808 meter över havet. Den höjden känns av ordentligt om man är nordbo kan jag säga. Det fick vi också erfara direkt under de första passen då pulsen sköt i höjden om man gick på som man är van att göra hemma. Det är speciellt att träna på hög höjd och det krävs en del erfarenhet för att man skall få ut mesta möjliga av träningen. Det gäller framförallt att ha tålamod och inte förivra sig. Har man hybris i höjden får man ofta betala ett ganska så högt pris för det i ett senare skede. Vi har givetvis kört hårt här på lägret men farten på passen är en helt annan än hemma på låglandet.
Toppnoteringen på antalet höjdmeter kom på ett pass i slutet av lägret då vi gjorde en långtur där två toppar bestegs. Vi sprang och gick med stavar upp på topparna där den högsta var 1671 meter över havet, då är luften tunn, det fick vi er fara. Kan även meddela att kaffet va gott och utsikten dög den också.
Vi har även åkt en hel del rullskidor i Val di Fiemme dalen där Marcialonga spåret ringlar sig fram. Det var kul att åka delar av spåret även sommartid. Särskilt roligt va det att åka sista backen på rullskidor då det dök upp en del minnesbilder från tidigare vintrar.
Utöver dessa ovan nämnda pass så har vi åkt rullskidor i långa fina backar som det finns mycket gott om här. Sprungit i fantastisk terräng med bedårande utsikt och plågat oss igenom två hårda styrkepass. Att vädret har visat sig från den bättre sidan har inte gjort lägret sämre. Vi nordbor är inte bortskämda med att kunna ligga ute och pressa i solen mellan passen i september men det har varit vår vardag här. Regn en eftermiddag och natt är enda plumpen i väderprotokollet då blev det också vitt på topparna här.
Precis som på tidigare läger så försöker vi att dra nytta av varandra på bästa möjliga sätt under våra läger. Det gäller både under träning och när vi inte tränar. Vi är olika individer allihop och har olika erfarenheter och syn på vissa saker. Det är ofta så att det alltid finns någonting att lära av någon. Det är det som är det fina med att vara ett team. Man står inte helt ensam utan har individer runt i kring sig som strävar mot samma eller liknande mål som en själv. Även om det är en individuell idrott vi håller på med så kan man hjälpa varandra att nå gemensamma eller enskilda mål.
För att summera det hela så tror jag att samtliga i teamet är nöjda med lägret och Lavaze som lägerort. Vi har bott tillsammans i en mysig alpstuga och på så vis blivit ytterligare lite tightare som team vilket så klart är mycket positivt. Service med mat är också fint när man är på läger och det blir lite annan mat än när man är hemma i Sverige. Det är kul att testa lite nya saker som allt som oftast ger en positiv upplevelse.
Jag tackar Lavaze för denna gång och jag tror säkerligen att jag kommer tillbaka till detta träningsparadis i framtiden.
Höööj Bossel Jimmie
