Är i skrivande stund på väg till Arlanda och därifrån ska jag vidare till Italien. Det är höghöjdsläger med Team Exspirit som ligger i planen. Det blir gött att få komma ner och träna lite på höghöjd. Det blir säkerligen ett tufft läger då det finns många starka individer i teamet som inte gärna viker ner sig i onödan.
För min egen del så har formen och kroppen inte varit den bästa den senaste tiden. Jag har troligtvis pressat kroppen lite för hårt under en tid och jag har den senaste tiden fått betala priset för det. Men som man säger "det som inte dödar det härdar" det hoppas jag på i nuläget. När det kommer sådana här perioder i träningen är det inte mycket att göra. Det bästa är att lyssna på kroppen och utvärdera hur man hamnade här ? Det är ju inte farligt på något vis att pressa lite över gränsen men det bör väl inte ske för ofta. Iallafall inte så att man blir sänkt och får lov att ändra planen. Annars är jag en stor förespråkare för att just befinna sig på fe sida gränsen så ofta man kan. Jag är övertygad om att det är där man skapar hårdhet i kroppen och förutsättningar för att åka fortare än konkurenterna på vintern, det är ju det man vill. Det som är viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att denna gräns är väldigt relativ och den ligger oftast längre bort än hjärnan tycks tro. Jag rekomenderar er alla att ta och göra ett besök på fel sida gränsen det är en underbar upplevelse.
Sedan sist jag skrev har jag således spenderat några dagar "nere i källaren" men är nu förhoppningsvis påväg upp igen. Jag har också varit i Torsby en sväng där både tunneln och Tossebergsklätten fick sig ett besök. Hade bra sparring av Oskar Svärd på det lägret.
Summa sumarum så kan jag säga att The Sounds låt som jag skrev om i föregående inlägg fick en korrekt och ganska smärtsam innebörd. Jag har sett många stjärnor på de senaste passen.
Höööj Bossel Jimmie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar