Jag har tänkt....

...en del sedan tävlingarna i Torsby och det är lätt att det blir så när det inte går som man tänkt sig. Jag tror att det kan vara bra att tänka lite, inte för mycket utan lite lagom i någon dag och sedan gå vidare. Man bearbetar och analyserar det som hänt, tar med sig någonting och sedan går man vidare.
Det jag bland annat har funderat lite på nu är hur man är funtad igenteligen. Det finns ingenting bättre än att tävla när det går bra och likaså finns det ingenting värre än att tävla när det går dåligt. Det är så fruktansvärt jobbigt och hela kroppen skriker åt en att sluta upp med vad man håller på med, syran bara sprutar ur öronen. Dessa signaler skiter man oftast fullständigt i och bara pumpar vidare för att man vet hur underbar känslan är när det går bra och man vill så gärna uppleva den. Hur är man funtad då, det är frågan jag ställer mig?
Det är ganska så häftigt hur man fungerar i dessa lägen tycker jag och samtidigt som man plågas någonting otroligt i just denna stund då man är så trött så njuter man ändå av den på något konstigt sätt.
Jag tror att detta kan vara svårt att förstå om man inte själv upplevt det. Jag tror dock att det är nyttigt att uppleva detta ibland för att man då kan förstå hur otroligt mycket kroppen klarar av. Man kan också bli varse att man orkar sååååå mycket mera än vad man kanske kan tro. Detta är känslor som jag önskar att alla skulle få uppleva, det tror jag skulle vara nyttigt.
Ja detta va lite tankar kring trötthet som har kommit att dyk upp efter helgen då jag fick smaka ordentligt av den varan.

Ha det gött så länge.

Hööööj Jimmie