Oense

Ja så var det idag det kändes att mina ben inte ville samma sak som mitt huvud. Det var ju Hackmorabergslopp idag och det gick ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efter att det en tid har varit bra fart i kroppen så sa den idag vänligt men bestämt ifrån. Starten gick på loppet och jag tok stummna nästan omgående, då är det inte så kula att ha 2.5 km uppförslöpning kvar kan jag säga. Benen ville inte springa uppför idag helt enkelt och så är det vissa dagar, bara att bita i det sura äpplet och acceptera. Kroppen fick ju känna på bra med mjölksyra idag i alla fall det är ju alltid något.
Jag är väl medveten om att under denna period på året så kan formen växla ganska så friskt från dag till dag så jag drar inte så stora växlar av detta. Man kan int va pigg jämt, tråkigt vore väl dä mä då.
Nu sitter jag i soffan och laddar inför en ny och som det ser ut hektisk vecka. Sambon är ut flugen ur boet för en långhelg hemma med familjen så jag har hela stora lägenheten för mig själv. Det blir lite tråkigt och tomt i längden kan jag säga. Det saknas liksom någon som vänligt men bestämt påpekar om man inte håller standarden här hemma när det gäller ordning och reda på grejjer, var sak på sin plats. Det vet du Emma:). Jag säger bara tur att det inte finns webbkamera över lägenheten.

Nu är det dags för sen middag, Höj Jimmie