Mina tankar om säsongen 2011-2012

Säsongen började med en gorilla i Tjeckien och det blev också början på min hittills bästa säsong i mitt skidåkarliv, men vi tar det hela från början.
För ungefär ett år sedan tog jag ett beslut att ändra fokus på mitt skidåkande och inledde en satsning som långloppsskidåkare. Det var ett beslut som krävde en del arbete för att det skulle vara möjligt och i mitten på sommaren stod det klart att många bitar fallit på plats. Jag tog steget fullt ut och satsade på en karriär som långloppare. Jag inledde en satsning med de sju loppen i ski classics som huvudmål för säsongen och av dessa sju lopp var vasaloppet huvudmålet.
Säsongens första långlopp startade i Tjeckien och jag hade högra krav på mig själv inför tävlingen trotts att jag var helt "ny" i gemet. Kvällen innan tävlingen ringde jag hem till Emma och sa att jag hade som krav på mig att vinna detta första lopp. Det är konstigt tycker jag att man kan ställa så höga krav på sig själv. Men tydligen var det så att jag kände på mig någonting som jag själv nästan inte kunde drömma om. Jag åkte in som tvåa i loppet och det var trotts de höga kraven på mig själv över förväntan för min del. Efter det loppet var säsongen igång och rullade bara vidare i en väldans fart. Jag blev 5:a i Marcialonga, 4:a i König Ludwig Lauf, 3:a i Tartu och 6:a i Vasaloppet. Vasaloppet ja som var säsongens stora mål och det viktigaste loppet för säsongen. Det är loppet som ALLA vill vinna och det är på hemmaplan, det är en speciell känsla att tävla på hemmaplan. Pressen ökar på något vis och jag satt i en situation som jag aldrig befunnit mig i förut. Jag hörde till en av de som sas kunde vinna vasaloppet detta år. Jag hade kommit från "ingenstans" och nu kunde ja vinna, hur hanterar man en sådan situation. Jag valde att inse fakta nämligen att jag gjort en riktigt bra säsong fram till vasan och hade chansen att också vinna den. Jag stod för mina resultat och valde att tro på mig själv. Det gjorde jag ingen hemlighet av. Därav har jag blivit kallad kaxig men jag ser mig själv som mycket ödmjuk. Jag har alltid låtit resultaten tala innan jag uttalar mig och denna säsong har resultaten talat ett tydligt språk, jag är på G detta året.
Det är alltid en mycket speciell känsla på startplatsen i Berga By på morgonen innan starten på Vasaloppet. Jag är ofta ordentligt nervös och så även denna gång. Det är en blandning mellan nervositet och ångest som bara vill ut och det är en lättnad när starten går och man kommer iväg. I år kände jag ganska tidigt att formen va bra men att det riktiga klippet i kroppen inte fanns där för dagen. Det blev en slitsam resa de nio milen och att jag slutligen åkte i mål på en sjätteplats två sekunder från segern och på sjätte snabbaste tid genom tiderna är jag nöjd med. Det kanske låter underligt men jag hade inte kunnat åka två sekunder fortare första söndagen i mars. Jag tog position och låg helt rätt inför avgörandet men när det skulle avgöras fanns inga krafter kvar, jag hade plockat ut allt för dagen, mer kan man inte begära av sig själv.
Vad är då anledningen till att det har gått så bra under vinterns tävlingar. Ja det beror som jag ser det på flera olika anledningar. Två stora anledningar är min klubb Axa Sports Club och inte minst Team Exspirit. Dessa bägge har verkligen visat att det tror på mig och att de är villiga att satsa och ge mig chansen. Det är då riktigt skönt att jag kan ge dem denna säsong med bra resultat tillbaka. Är det någonting som jag lärt mig detta år så är det att man inte skall underskatta vikten av att det är någon som tror på en, på riktigt, på allvar och visar det också. Jag har givetvist känt detta stöd från mina närmaste under mina skidår men aldrig så starkt från någon utomstående som detta året. Det har också varit mycket betydelsefullt för mig. Jag kom inför denna säsong in som helt ny i Team Exspirit gänget och blev välkomnad med öppen famn. Det har varit ovärderligt för mig både under träningsperioden och under tävlingssäsongen. De andra åkarnas erfarenhet har hjälpt mig mycket under detta rokie år.
En annan anledning att det gått bra är att jag verkligen bestämde mig för att satsa på långloppen och att göra det till 110%. Jag har inte lämnat något åt slumpen och varit väldigt fokuserad under hela året. Detta har lett till att jag lyckas hålla en mycket fin form i stort sett hela säsongen. Jag är också övertygad om att begreppet framgång föder framgång passar bra i sammanhanget Det är klart att mitt självförtroende bara har blivit bättre och bättre under säsongen när jag gång på gång har bevista att jag hör hemma i toppen.
Det gäller dock att hålla huvudet kallt och stå stadigt på jorden. Bara för att man åker bra en helg betyder inte det att det går bra av sig självt nästa helg igen. Tvärt om gäller det att "glömma" och ladda om inför kommande prövningar. Det är det jag tycker att jag verkligen lyckats med, ny tävling innebär nya förutsättningar och tidigare lopp har man inte mycket för då förutom lite extra självförtroende då kanske. Man som sagt detta måste utnyttjas på rätt sätt och inte missbrukas.
Det är därför först nu efter att säsongen är avslutad som jag verkligen har tillåtit mig själv att tänka på vilka bra resultat jag har presterat den gångna vintern. Det är endast vid ett tillfälle som jag verkligen stannat upp tagit in hela situationen rakt in i hjärtat. Detta inträffade efter första loppet i Tjeckien då jag blev tvåa. När jag kommit i mål var jag ganska snabb av med skidorna och på väg att gå ut ur målfållan när jag plötsligt tänkte men vad håller jag på med. Jag vände, gick in i målfållan igen och där ställde jag mig för att bara njuta av hela situationen. Jag befann mig ju nämligen mitt i en situation som jag kämpat otaliga timmar och år för att hamna i. Jag hade verkligen lyckats och varje minut av slit kändes väl värd de känslor som jag i detta läge kände bubblade inom mig. Äntligen var jag där jag ville vara, gött dä.
När jag sitter och ser på de mål som jag satte inför säsongen så kan jag konstatera att jag lyckades att nå det övergripande och största målet. Det målet var nämligen att etablera mig i toppen på långloppscupen och det tycker jag att jag gjort denna säsong i och med min femte plats i totalcupen, det va ett högt och tufft mål som jag lyckades att nå.
Nu är det som sagt bara att njuta av säsongen som varit och plocka in alla fina minnen och upplevelser. De kan vara bra att plocka fram några av dessa vid något tillfälle under det kommande träningsåret. Det brukar ju kunna vara lite slitigt ibland :-)
Ni som följer min blogg vet att musiken har en viss betydelse för mig och den hjälper mig mycket i olika situationer. Jag relaterar gärna saker till musiken. Därför bjuder jag som avslutning på en låt som får summera hela säsongen. Träffsäkerheten i texten är grym tycker jag. Klicka här för att lyssna.

Hööööööj Bossel Jimmie