Montenegro hade allt.

Jag är tillbaka hemma i Falun igen efter min vistelse i Montenegro. Innan avresan så hade jag vissa förväntningar och förhoppningar trotts att jag aldrig varit i landet förut. Det hela slutade med att Montenegro både infriade mina förväntningar och bjöd på en och annan överaskning.

Lägret började tufft men en cykeltur på 13,5mil där cykeltiden låg på 5 tim, 15 min och drygt 2000 höjdmeter plockades. Det var två ordentliga backar på turen som bägge lutade emot ca 1 timme vardera, det är man inte riktigt van vid här hemma. Lagomt mör anlände men till de Montenegriska höglandet till en alpinort som låg ca 1500 meter över havet där vi tillbringade de första dagarna på lägret.

Ett depåstop på den långa första cykelturen, lite refill av dryck och sedan upp på sadeln igen.

Det blev några fina träningsdagar uppe i bergen och det var förvånandsvärt fint att träna och det överträffade mina förväntningar kan jag säga. Vägarna i Montenegro håller mycket god kvalitet och många riktigt små vägar är asfalterade med slät fin asfalt. De verkar inte gilla grusvägar och blir således ett litete rullskidsparadis däe det finna gott om backar att köra sig slut i. de otroligt fina vägarna va den första överaskningen och den fjärde dagen vaknade vi upp till den andra, snön. 



Som synes på bilden så va det riktigt vitt ute när snön kom den fjärde dagen.

I och med snön så flyttade vi ifrån bergen ner till kusten och havet en dag tidigare än beräknat. Det fanns dock gott om backar även där som höll i bra länge kan jag lova.

Stakning 45 min uppför med A2/A3 puls, uppstartsläger ?

Pausbild under den längsta rullskidturen och den längsta backe jag någonsin åkt i. Vi körde 3 mil rakt uppför och passet tog 2 tim och 40min, det kallar jag en ordentlig backe. Började stigningen nere vid havet och tog ca 1600 höjdmeter under turen innan vi tillslut nådde toppen.

Det blev ytterligare ett längre cykelpass under lägret på många små fina vägar i bergen vid kusten. det bjöds dock som synes också på en del teamkörning på flackare vägpartier.

Som jag skrev tidigare här på bloggen så fick jag spendera lägrets två sista träningsdagar i sjuksängen och det är förstås aldrig kul men samtidigt ingenting att göra någonting åt. Jag är nu på bättringsvägen men fortfarande inte åter i träning och börjar bli lite lagom grinig och träningssugen nu.

Summan av kardemumman med Montenegro resan blev att mina förväntningar gällande varmt väder och bad i havet infriades medan snö och otroligt fina rullskidvägar blev överraskningar. Montenegro är ett land som jag gärna återkommer till och avverkar några flera träningstimmar.

Höj Höj Jimmie