Bessemerloppet 2011 slutade med seger

Foto: Hans Erson

Igår avgjordes Bessemerloppet vid Högbobruk och på startlinjen stod enligt arrangören det kanske starkaste startfältet någonsin. Det märktes i tätklungan då det länge va ganska så många åkare där trotts en bra tempo. Detta va som vanligt för mig det sista loppet innan vasaloppet och det va givetvis skönt att det gick så bra. Det va också skönt att jag äntligen fick till ett bra race i Bessemerloppet då mina tidigare insattser inte varit allt för bra.

Så här upplevde jag loppet: jag tycker att det ganska så tidigt va offensiv körning i klungan, ingen hårdkörning precis men ändå ett ganska så bra tempo. Detta va jag mycket nöjd med då jag ville få en riktig genomkörare denna helg. Jag märkte ganska så omgående att mina skidor var bra preppade och att kroppen kändes helt ok. Kände liksom att det fanns bra tryck i stakningen på den inledande flacka delen av banan, densenare delen är lite mer kuperad. Vi körde för övrigt tre varv på en 17 km slinga. Den första riktiga hårdkörningen kom på väg in till varvning på det första varvet då det var spurtpris när vi passerade stadion. Jag struntade dock i detta spurtpris och låg bara med i klungan, Brynte tog enkelt hem detta och klungan samlades igen direkt efter spurtpriset.

Det andra varvet flöt på i ett ganska så jämt tempo som varken var mördande eller lusigt, det va halvhårt helt enkelt precis som stora delar av detta lopp. Det hände inget speciellt igenteligen och vi va en samlad tätklunga på ca 8-10 åkare.

Ganska så omgående på det tredje och sista varvet så skruvades tempot upp något. Som jag minns det så va det klubbkompis Rikard Tynell som stod för de värsta fartökningarna med assistans av framförallt mig och Kalle Gräfnings. När vi hade kört ett tag så såg jag att det började spricka upp och jag sa till grabbarna att vi skulle fortsätta köra på. Sagt och gjort så fortsatte vi att hålla ett ganska så hårt tempo där vi böts av i täten från och till. En efter en trillade konkurrenterna av och det hela slutade med att en tätklunga bestående av mig, Rikard Tynell, Robin Bryntesson och Marcus Jönsson kom loss. Jag va ganska så aktiv i detta skede av loppet och drog ganska så hårt när jag va framme i tät. Med ca 4 km kvar av loppet va vi på väg in i den tuffaste delen av banan. Rikard drack en sista gång i en utförsbacke här. I samband med detta så klev jag ut i ett annat spår och gled förbi honom, jag hade riktigt bra glid på skidorna. När vi kom ner på flacken så hade jag fått några meter till de övriga tre och jag bestämde mig för att köra på ordentligt. Jag behöll luckan till och från i någon kilometer de andra hängde på ett snöre men jag blev inte riktigt av med Brynte och Jönsson medans Rikard tyvärr tappade några meter på oss.

I sista backen innan det va ganska så flackt in till mål tröck jag på ordentligt med de övriga två i ryggen, jag lyckades dock få någon meter över krönet och hade återigen nytta av mitt för dagen mycket fina glid. Jag bombade på och märkte att Jönsson tröttnade men samtidigt så kände jag att Brynte va uppe i nacken på mig och flåsade. När han va helt ikapp så slog jag av en aning på tempot och tog det lugnt genom sista kurvan. Han låg klaff i rygg på mig in på upploppet och när vi kom in bland granruskorna ca 150 meter kvar så öppnade jag spjällen för fullt. Jag tyckte att jag hade bra kotroll hela tiden och såg honom aldrig i ögonvrån, kunde glida över mål linjen som ohotad segrare och ta min första seger i Bessemerloppet, GÖTT DÄ. Det va riktigt skönt att få ta hem en riktig spurt och det måste ha varit ganska så underhållande för publiken att se på.

Ett stort tack till er som va med och servade och fixade grymma skidor, ni vet vilka ni är, och ett stort tack också till Team Willys som utgjorde en stabil grund för heja klacken.

Idag har jag kört ett lugnt skidpass på fm med Emma och bara sköljt ur kroppen, det va riktigt skönt att röra lite på sig faktiskt. Nu blir det lite mellanmål, behövs fyllas på lite idag. :-)

Höööj Jimmie