Mitt Engelbrektslopp 2011

Foto: Emma Eriksson

Igår gick årets Engelbrektslopp av stapeln och det slutade med en seger för min del, det var otroligt skönt. Min andra seger i Norberg, jag vann också 2009 men denna seger va nog ännu skönare tycker jag. Vi tar det från början:

Dagen började som vanligt när det är långlopp med tidig uppstigning, frukost och iordningställande av dricka. Med allt det klart va det bara att bege sig ut i spåret och testa skidor, kände ganska så direkt att vi va med på glidet och det va bara en fråga om hur mycke fäste som skulle läggas, vi fick till det perfekt tycker jag. Jag hade bra glid och riktigt bra färst hela loppet igenom och det är skönt med bra fäste när man börjar bli lite sliten på slutet.

Starten gick 10.00 på Norbergs torg och jag kom iväg riktigt bra, ganska tidigt i loppet så blev det hyfsad fart tycker jag och det blev aldrig riktigt grötigt och stökigt som det kan bli om det går lite sakta.

För min egen del så kändes kroppen lite seg i början av loppet och jag fick kämpa lite för att ta mig in i loppet på ett bra sätt. Det kändes dock bättre och bättre ju längre in i loppet vi kom och halvvägs in i loppet va det dags för spurtpris. Jag hade legat med bra i täten hela vägen fram till spurtpriset och tagit en del av dragpassen där framme. När det börjar brännas lite inför spurten så visar sig Bryntesson i täten för första gången under loppet, han hade legat längre bak och lurat i vassen tills då. I sista sväng innan spurten så ligger Brynte i rygg på mig och med ca 100m kvar går han ut och utmanar. Han kommer upp jämsides men inte mer än så, med ca 5meter kvar till linjen känner jag att han ger sig och jag tar hem spurtpriset i klackberg, gött dä.

Efter spurtpriset samlades klungan ihop igen och nu bestod den av mig, Rikard Tynell, Kalle Gräfnings, P-O Svan och Robin Bryntesson. I detta skede av loppet låg jag i tät och körde mer eller mindre hela tiden. Vi passerade Nordansjö och gav oss ut på extraslingan runt Håberget och på den slingan låg jag i tät i stort sett hela tiden men tempot va inte särskilt hårt. Det blir en ganska så tuff stigning på denna slinga och sedan avslutas den med lätt utför ned mot Nordansjö igen. Efter detta går vi ut på det låga och ganska så tuffa varvet igen, här hade vi kört en gång redan och således så börjar vi nu komma ikapp lite folk som är ute på sitt första varv, alltid lika spännande detta.

Under det sista varvet så körde Kalle på ganska så hårt i de tuffa partier som finns och jag fokuserade på att hänga med i rygg. Mellan Kalles ryck låg jag längst fram och höll ett makligt tempo. Med ca 1 mils åkning kvar så kom Kalle upp igen och gjorde ett ordentligt ryck detta gjorde i sin tur att Rikard och Brynte tvingades släppa och vi va nu tre stycken i tätet in mot mål. När Kalle avslutade sitt ryck tog jag över i täten och körde på ganska så bra så att vi skulle hålla avståndet. Jag, Kalle och P-O hade bra samarbete hela vägen ner till Klackberg och vi höll uppe farten bra tycker jag. När vi passerat Klackberg är det ca 4km plattåkning kvar. P-O la sig i tät och körde på in emot mål. Jag låg som tvåa efter honom och Kalle låg efter mig. Med ca kilometern kvar kastade jag ett öga över axeln och såg att Kalle tappat en två meter, jag såg då min chans, klev ut och tröck på. Jag fick lucka direkt och då va det bara att kötta på in mot målet. Jag kunde kosta på mig att njuta lite de sista hundratalet metrarna. En härlig känsla så klart att kunna glida över mållinjen som ohotad segrare efter 6 mils åkning. GÖTT DÄ

Jag vill tacka hela mitt langningsteam som bestod av en hel del personer denna dag, utan er hade min resa inte blivit lika angenäm. Team Willys ni va som vanligt briljanta och ibland lite underhållande under min resa :-). Tack också till pappa Björn som preppade skidorna bra, mamma Lena som proppat mig med mat och tack till alla er som hejade på mig utefter banan, det märkets att jag körde på i stort sett hemmaplan.

Idag blir det en skön vilodag med kanske en promenad so lite uppmjukning av kroppen. :-)

Hööööj Jimmie