Nu är jag hemma i Sverige igen efter några dagar i Italien där Marcialonga kördes i Söndags. Det racet va ett av mina stora mål denna säsongen men det blev inte alls som jag tänkt mig. När starten gick 8.15 i Moena så drog vi iväg i ett ganska så högt tempo direkt. Jag fick en bra start och låg med i huvudklungan. Det tog dock inte så lång tid innan jag kände att detta inte va någon av mina bättre dagar rent fysiskt, kroppen va seg. Det är dock så att det kan hända mycket i långlopp eftersom loppen är just långa så jag försökte att bortse från kroppens signaler och borrade vidare. Men ju längre jag åkte så kände jag att jag hela tiden blev allt mer matt i kroppen och det fanns inte alls något tryck i stakåkningen. Folk började passera mig och jag hade inte en chans att hänga med, det va bara att lyssna på kroppens signaler och kliva av efter att jag slitit i 14km.
Jag kan inte med ord beskriva de känslor och den besvikelse som sköljde över mig när jag stod bredvid spåret och insåg att jag va tvungen att ge upp loppet. Det var så fruktansvärt tråkigt och jag blev helt tom inombords, jag ville inte inse vad som hade hänt. Det va bara att åka raka vägen till hotellet och bryta ihop en stund. Jag kände mig seg resten av dagen och va lite darrig i benen, kroppen va inte helt hundra helt enkelt. Men det som inte dödar det härdar säger man ju och död är jag ju inte även om jag fortfarande inte är pigg.
Jag kom hem från Italien igår och va då ut och testade kroppen lite men jag fick ett negativt resultat. Detta innebär tyvärr att jag missar årets SM-vecka och det känns inte roligt alls. Jag får vara hemma och kurera mig inför kommande race och jag hoppas snart vara tillbaka i träning igen.
Alla FBSK åkare kör hårt på SM.
Hööj Jimmie
1 kommentar:
Vi här i ötergötland sänder helt enkelt en styrkekram <3
Skicka en kommentar