lördag 22 september 2012

Salomon trail tour

Idag har jag sprungit salomon trail tour i Sälen - Lindvallen, 10km. Vädret var uppfriskande med ca 3 grader och duggregn i starten. Det övergick senare till ca 1 grad och lätt snöfall när vi kom upp på fjället. Banan var ganska krävande med en tuff start från sälfjällstorget rätt upp för en slalombacken, väl uppe på fjället var det ganska lerigt, stenigt, blött och allmänt svårsprunget. Det är just det som är tjusningen med salomon trail tour. Tävlingarna skiljer sig lite från "vanliga" löptävlingar och det är lite av ett äventyr att ta sig runt banan. Jag gillade verkligen avslutningen på dagens bana. Det var rakt utför en liftgata och slalombacke som var väldigt blöt och mjuk. Det fanns med andra ord ingenting att spara på utan det var bara fri fart ner emot målet, sjukt kul. Annars gick loppet i övrigt ok för min del, inget kanonrace och starten va lite väl tuff för min del. Löpning uppför slalombackar är inte riktigt vad mina ben gillar bäst. Det blev som vanligt när det är löptävling ett tufft race och ett bra träningspass i häftig miljö denna gång, gött dä. Det hela slutade med en tredje plats. 




Hööööj Bossel Jimmie

fredag 21 september 2012

Långweekend i Älvdalen

Igår kväll åkte jag och Emma till Älvdalen för att få lite fin träning i bra miljö i några dagar. Det blev en kanonstart då det varit ett strålande väder idag. Fm passet bestod av 2:40 stakning för min del och på turen passerades bland annat Oxberg och Evertsberg. Man kan även denna tid på året ta på stämningen utmed vasaloppsspåret så det är en inspirerande träningsmiljö.   


Em passet blev rullskidor klassiskt och då blev det en runda som gick runt i Älvdalen. Jag trivs så fruktansvärt bra i denna miljö. Energin strömmar in och det känns gött i hela kroppen.

Imån blir det race i form av salomon trail tour i Sälen, Lindvallen. Det är 10km löpning för min del och jag ser framemot ett tufft race på en jobbig bana. Hoppas även på bra väder, det är alltid nice när man är i fjällmiljö.

Fredagslåten denna gång är given, den går på repeat hela dagarna. Klicka här för att lyssna.

Trevlig helg på er.

Hööööj Höööj Bossel Jimmie

tisdag 18 september 2012

Lavaze hade allt

Nu har jag genomfört läger på Lavaze. Det var en ny lägerort för alla i teamet utom vår käre vän från Italien, då det är hans hemmaplan. Nicola kan området och terrängen utan och innan. Detta har gjort att vi andra i teamet har fått uppleva många fina träningspass under det gångna lägret.


Vi har alltså haft vår bas uppe på Lavaze på 1808 meter över havet. Den höjden känns av ordentligt om man är nordbo kan jag säga. Det fick vi också erfara direkt under de första passen då pulsen sköt i höjden om man gick på som man är van att göra hemma. Det är speciellt att träna på hög höjd och det krävs en del erfarenhet för att man skall få ut mesta möjliga av träningen. Det gäller framförallt att ha tålamod och inte förivra sig. Har man hybris i höjden får man ofta betala ett ganska så högt pris för det i ett senare skede. Vi har givetvis kört hårt här på lägret men farten på passen är en helt annan än hemma på låglandet.

Toppnoteringen på antalet höjdmeter kom på ett pass i slutet av lägret då vi gjorde en långtur där två toppar bestegs. Vi sprang och gick med stavar upp på topparna där den högsta var 1671 meter över havet, då är luften tunn, det fick vi er fara. Kan även meddela att kaffet va gott och utsikten dög den också.

Vi har även åkt en hel del rullskidor i Val di Fiemme dalen där Marcialonga spåret ringlar sig fram. Det var kul att åka delar av spåret även sommartid. Särskilt roligt va det att åka sista backen på rullskidor då det dök upp en del minnesbilder från tidigare vintrar.

Utöver dessa ovan nämnda pass så har vi åkt rullskidor i långa fina backar som det finns mycket gott om här. Sprungit i fantastisk terräng med bedårande utsikt och plågat oss igenom två hårda styrkepass. Att vädret har visat sig från den bättre sidan har inte gjort lägret sämre. Vi nordbor är inte bortskämda med att kunna ligga ute och pressa i solen mellan passen i september men det har varit vår vardag här. Regn en eftermiddag och natt är enda plumpen i väderprotokollet då blev det också vitt på topparna här.

Precis som på tidigare läger så försöker vi att dra nytta av varandra på bästa möjliga sätt under våra läger. Det gäller både under träning och när vi inte tränar. Vi är olika individer allihop och har olika erfarenheter och syn på vissa saker. Det är ofta så att det alltid finns någonting att lära av någon. Det är det som är det fina med att vara ett team. Man står inte helt ensam utan har individer runt i kring sig som strävar mot samma eller liknande mål som en själv. Även om det är en individuell idrott vi håller på med så kan man hjälpa varandra att nå gemensamma eller enskilda mål.

För att summera det hela så tror jag att samtliga i teamet är nöjda med lägret och Lavaze som lägerort. Vi har bott tillsammans i en mysig alpstuga och på så vis blivit ytterligare lite tightare som team vilket så klart är mycket positivt. Service med mat är också fint när man är på läger och det blir lite annan mat än när man är hemma i Sverige. Det är kul att testa lite nya saker som allt som oftast ger en positiv upplevelse.

Jag tackar Lavaze för denna gång och jag tror säkerligen att jag kommer tillbaka till detta träningsparadis i framtiden.

Höööj Bossel Jimmie

tisdag 11 september 2012

Halvtid på lägret i Italien

Det är halvtid på lägret här nere i Italien. Det var varit några riktigt fina träningsdagar men låååånga backer och tunn luft på den höga höjden som ständigt gör sig påmind. Det är otroligt fina förutsättningar för träning här uppe på Lavaze där vi bor. Vädret är också med oss då vi har haft ca 25 grader varmt och strålande sol alla dagar. Det går med andra ord ingen nöd på mig här. Dock sliter jag fortsatt med formen vilket gör att höjden känns extra mycket, mer effekt ? :-), jag ska inte klaga.
Nedan följer några bilder från lägrets första dagar.
 






Som ni ser går det ingen nöd på oss mellan passen heller ;-)

Bossel Jimmie

torsdag 6 september 2012

Läger i Italien nästa

Är i skrivande stund på väg till Arlanda och därifrån ska jag vidare till Italien. Det är höghöjdsläger med Team Exspirit som ligger i planen. Det blir gött att få komma ner och träna lite på höghöjd. Det blir säkerligen ett tufft läger då det finns många starka individer i teamet som inte gärna viker ner sig i onödan.
För min egen del så har formen och kroppen inte varit den bästa den senaste tiden. Jag har troligtvis pressat kroppen lite för hårt under en tid och jag har den senaste tiden fått betala priset för det. Men som man säger "det som inte dödar det härdar" det hoppas jag på i nuläget. När det kommer sådana här perioder i träningen är det inte mycket att göra. Det bästa är att lyssna på kroppen och utvärdera hur man hamnade här ? Det är ju inte farligt på något vis att pressa lite över gränsen men det bör väl inte ske för ofta. Iallafall inte så att man blir sänkt och får lov att ändra planen. Annars är jag en stor förespråkare för att just befinna sig på fe sida gränsen så ofta man kan. Jag är övertygad om att det är där man skapar hårdhet i kroppen och förutsättningar för att åka fortare än konkurenterna på vintern, det är ju det man vill. Det som är viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att denna gräns är väldigt relativ och den ligger oftast längre bort än hjärnan tycks tro. Jag rekomenderar er alla att ta och göra ett besök på fel sida gränsen det är en underbar upplevelse.
Sedan sist jag skrev har jag således spenderat några dagar "nere i källaren" men är nu förhoppningsvis påväg upp igen. Jag har också varit i Torsby en sväng där både tunneln och Tossebergsklätten fick sig ett besök. Hade bra sparring av Oskar Svärd på det lägret.
Summa sumarum så kan jag säga att The Sounds låt som jag skrev om i föregående inlägg fick en korrekt och ganska smärtsam innebörd. Jag har sett många stjärnor på de senaste passen.

Höööj Bossel Jimmie