Fullt fokus

På söndag är det dags för mig att köra mitt sjätte vasalopp så nu har jag intagit fullt fokus på detta. Det innebär att jag följer ett visst upplägg denna sista vecka, ett upplägg som jag har följt i samtliga av mina tidigare lopp med ganska så lyckat resultat. Den enda förändringen som kommer att ske är lite mindre förändringar i själva träningen denna sista veckan jämfört med tidigare. Dessa förändringar skall hjälpa mig att förbättra min resultatrad från tidigare år som ser ut som följer i kronologisk ordning 23 13 12 13 och i fjol 29.
Vad resultatet blir detta år återstår således att se, helt klart är dock att jag ser fram emot söndagens lopp.

Lycka till alla som skall åka.

Hööööj Jimmie

Fredagslåt och er rättelse

Vi börjar med det som blev fel sist då jag tydligen lyckades länka fel till artikeln från Dalarnas Tidningar så klicka nu här om ni vill läsa det repotaget om mig.
Fredag innebär att det borde publiceras en grymt bra låt här på bloggen och denna fredag är inget undantag. Klicka här så kommer tonerna av en grym låt att skråla i högtalarna och detta band skulle inte vara fel att se live någon gång.
I detta nu sitter jag och laddar lite inför ett träningsrace som vi skall ha på Lugnet, drygt 10km klassiskt skall vi köra och det kommer säkerligen bli en bra genomkörare. Frågan är om resterna från gårdagens tårtkalas skall ätas upp före eller efter racet?, givet svar efter tror jaf:-). Ha en trevlig helg allihopa och skall någon av er läsare till tjejvasan imån så kanske vi ses, hojta till i så fall, om vi ses alltså.

Höööj Jimmie

På besök hos slaktarn

Idag va det lill lördag då och det är inte så långt kvar till "stor" lördag och detta innebär tjejvasan. Jag kommer traditionsenligt att agera service man åt Emma när hon skall bomba de tre milen mellan Oxberg och Mora, det är alltid lika kul att vara med och heja tycker jag. Man får se det hela från en helt annan synvinkel och det är kul.
Jag själv då, jo jag har kommit igång bra med träningen efter helgens Bessemerlopp. Det blev ett pass redan på måndag fm faktiskt och det var då gött att komma ut och röra på kroppen lite. I tisdags körde jag ett tufft pass även om just det passet inte var ren och skär träning. Jag va nämligen hem till Avesta en sväng och besökte Lalla "Slaktarn" Dickfors på hans ny öppnade gym. Jag körde dock inte så mycket gym för på programmet stod stretching. Detta handlar då inte om några lätta fina tänjningar och höftgung utan snarare ren och skär tortyr. Då jag är "lite småstel" av mig så känns det ganska så bra när en välbyggd nästan två meter lång slaktare hugger jag i mig och börjar bryta och bända. Denna behandling känns väldigt bra i kroppen efteråt men under tiden så är det ingen lek. Vanliga symptom som jag brukar uppleva under behandlingen är olidlig smärta, yrsel, illamående samt att jag domnar bort i ansiktet och knappt kan prata, detta är nog jätte nyttigt. Hur som helst så känns det som sagt bra i kroppen efteråt då all smärta och alla andra symptom försvinner efter en stund.
Idag har jag på fm så kört ett gympass och det va ganska så skönt med tanke på att tempen visade -20 grader, hoppas det blir varmare på em då de skall åkas lite skidor.
Här nedan lägger jag in två artiklar om mig som publicerats efter Bessemerloppet.

Langd.se

Dalarnas Tidningar - dt.se

Höj Höj Jimmie

Bilder från Bessemerloppet

Nedan följer lite bilder ifrån gårdagens lopp, samtliga foton är tagna av Hans Erson stort tack.

Jag, Kalle Gräfnings och Jonatan Steen gör oss klara för start.

Nu börjar det bränna, snart dags att spänna musklerna.

Nu är vi klara för start, mycket orange framme i första ledet, gött.

Då small startskottet av tillslut och vi va iväg.

Jag i täten av tätklungan på det förts varvet.

Jag och Daniel Tynell kör i varsitt spår.

Både jag , Daniel Tynell, Kalle Gräfnings och Rikard Tynell va tydligen törstiga samtidigt.

Första gången vi varvar på stadion, "bara" två varv kvar nu.

Då va man töstig igen då.

Varvning på stadion för andra gången, ett varv kvar nu.

Jag i tät före Marcus Jönsson och Robin Bryntesson i sista utförsbacken innan mål.

Jag mosar på in mot sista kurvan innan upploppet.

Slår en kik bakåt och inser att Brynte är på väg ikapp.

Full skottning mellan mig och Brynte.

Här ligger man på lite om man säger så, inte mycket att spara på.

Kunde ta det hyfsat lugnt över linjen i alla fall, då det hela var klart någon meter innan.

Seger armen kunde jag hissa med, gött dä.

Marcus gratulerar i mål.

Kranskullan ville kramas lite.

Uppställda och klara för fotografering.

Vallaren, drickalangaren och tillika pappa Björn verkar ju hel nöjd.

Lite reflektioner efter målgång och ombyte till torra kläder.

Gårdagens pall såg ut på detta vis: jag etta, Brynte tvåa och Jönsson trea.

Höj på er Jimmie

Bessemerloppet 2011 slutade med seger

Foto: Hans Erson

Igår avgjordes Bessemerloppet vid Högbobruk och på startlinjen stod enligt arrangören det kanske starkaste startfältet någonsin. Det märktes i tätklungan då det länge va ganska så många åkare där trotts en bra tempo. Detta va som vanligt för mig det sista loppet innan vasaloppet och det va givetvis skönt att det gick så bra. Det va också skönt att jag äntligen fick till ett bra race i Bessemerloppet då mina tidigare insattser inte varit allt för bra.

Så här upplevde jag loppet: jag tycker att det ganska så tidigt va offensiv körning i klungan, ingen hårdkörning precis men ändå ett ganska så bra tempo. Detta va jag mycket nöjd med då jag ville få en riktig genomkörare denna helg. Jag märkte ganska så omgående att mina skidor var bra preppade och att kroppen kändes helt ok. Kände liksom att det fanns bra tryck i stakningen på den inledande flacka delen av banan, densenare delen är lite mer kuperad. Vi körde för övrigt tre varv på en 17 km slinga. Den första riktiga hårdkörningen kom på väg in till varvning på det första varvet då det var spurtpris när vi passerade stadion. Jag struntade dock i detta spurtpris och låg bara med i klungan, Brynte tog enkelt hem detta och klungan samlades igen direkt efter spurtpriset.

Det andra varvet flöt på i ett ganska så jämt tempo som varken var mördande eller lusigt, det va halvhårt helt enkelt precis som stora delar av detta lopp. Det hände inget speciellt igenteligen och vi va en samlad tätklunga på ca 8-10 åkare.

Ganska så omgående på det tredje och sista varvet så skruvades tempot upp något. Som jag minns det så va det klubbkompis Rikard Tynell som stod för de värsta fartökningarna med assistans av framförallt mig och Kalle Gräfnings. När vi hade kört ett tag så såg jag att det började spricka upp och jag sa till grabbarna att vi skulle fortsätta köra på. Sagt och gjort så fortsatte vi att hålla ett ganska så hårt tempo där vi böts av i täten från och till. En efter en trillade konkurrenterna av och det hela slutade med att en tätklunga bestående av mig, Rikard Tynell, Robin Bryntesson och Marcus Jönsson kom loss. Jag va ganska så aktiv i detta skede av loppet och drog ganska så hårt när jag va framme i tät. Med ca 4 km kvar av loppet va vi på väg in i den tuffaste delen av banan. Rikard drack en sista gång i en utförsbacke här. I samband med detta så klev jag ut i ett annat spår och gled förbi honom, jag hade riktigt bra glid på skidorna. När vi kom ner på flacken så hade jag fått några meter till de övriga tre och jag bestämde mig för att köra på ordentligt. Jag behöll luckan till och från i någon kilometer de andra hängde på ett snöre men jag blev inte riktigt av med Brynte och Jönsson medans Rikard tyvärr tappade några meter på oss.

I sista backen innan det va ganska så flackt in till mål tröck jag på ordentligt med de övriga två i ryggen, jag lyckades dock få någon meter över krönet och hade återigen nytta av mitt för dagen mycket fina glid. Jag bombade på och märkte att Jönsson tröttnade men samtidigt så kände jag att Brynte va uppe i nacken på mig och flåsade. När han va helt ikapp så slog jag av en aning på tempot och tog det lugnt genom sista kurvan. Han låg klaff i rygg på mig in på upploppet och när vi kom in bland granruskorna ca 150 meter kvar så öppnade jag spjällen för fullt. Jag tyckte att jag hade bra kotroll hela tiden och såg honom aldrig i ögonvrån, kunde glida över mål linjen som ohotad segrare och ta min första seger i Bessemerloppet, GÖTT DÄ. Det va riktigt skönt att få ta hem en riktig spurt och det måste ha varit ganska så underhållande för publiken att se på.

Ett stort tack till er som va med och servade och fixade grymma skidor, ni vet vilka ni är, och ett stort tack också till Team Willys som utgjorde en stabil grund för heja klacken.

Idag har jag kört ett lugnt skidpass på fm med Emma och bara sköljt ur kroppen, det va riktigt skönt att röra lite på sig faktiskt. Nu blir det lite mellanmål, behövs fyllas på lite idag. :-)

Höööj Jimmie

Seger i Bessemerloppet

Det blev seger även denna helg då jag idag körde in som 1:a i Bessemerloppet,
DÖTT DÄ.


Foto: Lena Johnsson

Utförligare rapport kommer så klart.

Men för nu, höööj Jimmie

Bessemsrloppet i morgon

Ja idag blir det laddning inför morgondagens 52km långa Bessemerlopp som verkar locka ett starkt startfält, kul. Det ser ut att kunna bli lite småkyligt i starten men förhoppningsvis inte - 25 grader som tempen visade här i Falun i morse. Jag hoppas på fina förhållanden i spåret i morgon och det pekar ju allt på också, gött dä.
Igår genomförde FBSK Kullaloppet för första gången på Lugnets skidstadion och jag tycker att det blev en lyckad tillställning. Det va också många nöjda damer, kvinnor och flickor som samlades kring buffèn efteråt. Det va kul att stå på arrangörssidan för en gång skull och nu vet jag vilket otroligt jobb det ligger bakom att arrangera en skidtävling.
Till sist så kan ni klicka här om ni vill höra en skön låt.


Höööj Jimpa

Träning i en krigszon

Ett ordentligt vinterväder råder i mer eller mindre hela Sverige och som skidåkare så finns det inte mycket att klaga på för tillfället. Det ser dock ut att vara aningens kallt för de skidåkare som bor långt norrut, -41 grader, det är nog lite kyligt att träna i kan jag tänka mig.
Nu på fm har jag kört ett intervallpass på lugnet i den klassiska stilen. Det låg lite nysnö i spåret så det gick lite lagomt tung bitvis där jag va först i spåret. Intervallerna gick bra och jag höll till i ganska så jobbig terräng idag där den effektiva intervalltiden landade på 34 min. Det blev träning i lite annorlunda miljö idag då vissa spår på Lugnet ligger nära det militära övningsområdet här i Falun som fortfarande brukas och idag hade de riktigt kul där verkar det som. Det lät i alla fall som tredje världskriget brutit ut idag, det va fullt krig idag:-).
Nu väntar lunchen på Vildgåsen och det skall smaka gott som vanligt kan jag tro. Senare idag är det dags för lite massage hos Lalla "slaktarn" Dickfors men jag hoppas han är lite snäll med mig idag. Blir nog mest att mjuka upp musklerna lite efter helgens Engelbrektslopp.

Hööööj Jimmie

Bilder från Engelbrektsloppet

Nedan kan ni kika på lite bilder från gårdagen.

Valet stod mellan dessa skidor på morgonen, glädjande nog gick det nyare högra paret bäst. En skida som är ny för denna säsong, kul med nytt material som fungerar. Foto: Emma Eriksson



Vallarn tar en sista kik på skidorna, ser bra ut. Foto: Emma Eriksson


Jag ser en aning spänd och frusen vid skidtestningen på morgonen. Foto: Emma Eriksson


Mamma Lena och lillebror Erik hade ansvaret att serva mig 2ggr vid svartbäcken och de skötte sig mycket bra. Foto: Emma Eriksson


Starten gick på Norbegs torg kl 10.00. Foto: Engelbrektsloppet


Tre i rad, snyggt. Är det knatte, fnatte och tjatte. Nej det är bara jag, Rikard Tynell och Kalle Gräfnings. Foto: Engelbrektsloppet


Här är det full action i spåret. Foto: Engelbrektsloppet


Fin åkarbild utifrån skogen där jag ligger i täten. Foto: Engelbrektsloppet

Jag på upploppet, kan kosta på mig en liten segervink. Foto: Engelbrektsloppet

Armarna i skyn precis innan jag skär mållinjen. Foto: Engelbrektsloppet

Jag tillsammans med kranskullan och självaste engelbrekt. Foto: Emma Eriksson

Jag tillsammans med lillebror och tillika yngste serviceman Erik. Foto: Emma Eriksson

Prisutdelning på torget där jag fick ta emot pris för segern i loppet och vid spurtpriset. Foto: Hans Ersson

Jag efter prisutdelningen med segerkransen. Foto: Hans Ersson

Hej Jimpa

Mitt Engelbrektslopp 2011

Foto: Emma Eriksson

Igår gick årets Engelbrektslopp av stapeln och det slutade med en seger för min del, det var otroligt skönt. Min andra seger i Norberg, jag vann också 2009 men denna seger va nog ännu skönare tycker jag. Vi tar det från början:

Dagen började som vanligt när det är långlopp med tidig uppstigning, frukost och iordningställande av dricka. Med allt det klart va det bara att bege sig ut i spåret och testa skidor, kände ganska så direkt att vi va med på glidet och det va bara en fråga om hur mycke fäste som skulle läggas, vi fick till det perfekt tycker jag. Jag hade bra glid och riktigt bra färst hela loppet igenom och det är skönt med bra fäste när man börjar bli lite sliten på slutet.

Starten gick 10.00 på Norbergs torg och jag kom iväg riktigt bra, ganska tidigt i loppet så blev det hyfsad fart tycker jag och det blev aldrig riktigt grötigt och stökigt som det kan bli om det går lite sakta.

För min egen del så kändes kroppen lite seg i början av loppet och jag fick kämpa lite för att ta mig in i loppet på ett bra sätt. Det kändes dock bättre och bättre ju längre in i loppet vi kom och halvvägs in i loppet va det dags för spurtpris. Jag hade legat med bra i täten hela vägen fram till spurtpriset och tagit en del av dragpassen där framme. När det börjar brännas lite inför spurten så visar sig Bryntesson i täten för första gången under loppet, han hade legat längre bak och lurat i vassen tills då. I sista sväng innan spurten så ligger Brynte i rygg på mig och med ca 100m kvar går han ut och utmanar. Han kommer upp jämsides men inte mer än så, med ca 5meter kvar till linjen känner jag att han ger sig och jag tar hem spurtpriset i klackberg, gött dä.

Efter spurtpriset samlades klungan ihop igen och nu bestod den av mig, Rikard Tynell, Kalle Gräfnings, P-O Svan och Robin Bryntesson. I detta skede av loppet låg jag i tät och körde mer eller mindre hela tiden. Vi passerade Nordansjö och gav oss ut på extraslingan runt Håberget och på den slingan låg jag i tät i stort sett hela tiden men tempot va inte särskilt hårt. Det blir en ganska så tuff stigning på denna slinga och sedan avslutas den med lätt utför ned mot Nordansjö igen. Efter detta går vi ut på det låga och ganska så tuffa varvet igen, här hade vi kört en gång redan och således så börjar vi nu komma ikapp lite folk som är ute på sitt första varv, alltid lika spännande detta.

Under det sista varvet så körde Kalle på ganska så hårt i de tuffa partier som finns och jag fokuserade på att hänga med i rygg. Mellan Kalles ryck låg jag längst fram och höll ett makligt tempo. Med ca 1 mils åkning kvar så kom Kalle upp igen och gjorde ett ordentligt ryck detta gjorde i sin tur att Rikard och Brynte tvingades släppa och vi va nu tre stycken i tätet in mot mål. När Kalle avslutade sitt ryck tog jag över i täten och körde på ganska så bra så att vi skulle hålla avståndet. Jag, Kalle och P-O hade bra samarbete hela vägen ner till Klackberg och vi höll uppe farten bra tycker jag. När vi passerat Klackberg är det ca 4km plattåkning kvar. P-O la sig i tät och körde på in emot mål. Jag låg som tvåa efter honom och Kalle låg efter mig. Med ca kilometern kvar kastade jag ett öga över axeln och såg att Kalle tappat en två meter, jag såg då min chans, klev ut och tröck på. Jag fick lucka direkt och då va det bara att kötta på in mot målet. Jag kunde kosta på mig att njuta lite de sista hundratalet metrarna. En härlig känsla så klart att kunna glida över mållinjen som ohotad segrare efter 6 mils åkning. GÖTT DÄ

Jag vill tacka hela mitt langningsteam som bestod av en hel del personer denna dag, utan er hade min resa inte blivit lika angenäm. Team Willys ni va som vanligt briljanta och ibland lite underhållande under min resa :-). Tack också till pappa Björn som preppade skidorna bra, mamma Lena som proppat mig med mat och tack till alla er som hejade på mig utefter banan, det märkets att jag körde på i stort sett hemmaplan.

Idag blir det en skön vilodag med kanske en promenad so lite uppmjukning av kroppen. :-)

Hööööj Jimmie

Seger i Engelbrektsloppet

Stort tack till alla som hjälpt till under dagen med servicen det är eran seger också.

Rapport från loppet kommer.....

Höööj Bossel Jimmie Johnsson

Team Willys är ni klara?

På söndag är det dags för årets upplaga av Engelbrektsloppet som är ett lopp som jag varje säsong ser fram emot lite extra. Detta dels för att det är ett roligt lopp att köra och dels för att det känns lite som min hemma plan. Jag har gjort många träningstimmar på Norbergs konstsnöspår innan Avesta fick sitt.
Sedan har jag lyckats gjort bra resultat i de två loppen jag åkt tidigare och det gör det hela extra roligt så klart. Nedan kommer lite bilder från tidigare års race.

Det blev seger för två år sedan.

Förra året va det ett strålande väder.

Ett starkt startfält va det med.

Team Willys va som vanligt i högform

Jag va också rätt pigg och blev 2:a i racet.

Höööj Jimmie

Det är väl dags igen...

... att skriva några rader här på bloggen. Det va ju några dagar sedan sista och min tid sedan dess har mest varit upptagen av träning och plugg. Det har blivit en hel den av båda delarna de senaste dagarna. Kroppen har svarat ok på träningen sedan jag kom igång efter mitt lilla uppehåll och det är förstås skönt att känna.
Idag har jag varit ute i snövädret och åkt distans klassiskt på fm, det blev ett varv på elit 15 banan och lite andra svängar efter det. Gick ganska så tungt i nysnön idag tyckte jag och det är nästan så att man saknar det lite skarpare föret som va för några dagar sedan, men vinterkänslan blir ju betydligt bättre i detta väder. På em blir det ett pass till och denna gång med klubbkompis Rikard Tynell i den fria stilen. Det blir ju inte allt för många skate pass denna period på säsongen då det är mycket långloppsfokus så alla skatepass som blir är extra roliga, omväxling förnöjer ju.
För den extremt uppmärksamme läsaren så framgår det att jag ändrat lite med designen här på bloggen. Jag prövar mig fram lite så får vi se vart det landar, somsagt omväxling förnöjer.
Jag har bestämt att denna vecka bränna av fredagslåten idag då det förmodligen blir tight om tid att blogga imån, man är ju planerande ibland. Det blir i alla fall denna vecka en låt som jag hörde för första gången för några dagar sedan och sen dess har det spelats flitigt här hemma. Den är lite speciell men jag tycker att den är grymt skön. Ni klickar här för att höra låten.
På söndag står jag på Norbergs torg för att köra mitt tredje Engelbrektslopp, det skall bli skoj, mer om detta senare idag, då även lite bilder från förra året kommer att publiceras.

Hej hej Jimmie

Mellan två pass

Då har man precis avnjutit lunchen samtidigt som jag tittade på skidor ifrån Sundsvall på TV, intressant bana de hade fått till. Innan sändningarna drog igång från SM så va jag i morse ute på ett skidpass i Lugnet terrängen. Kanonfina ny dragna spår va det idag och det är alltid lika gött. Fina grader va det med då tempen stod på ca -10 grader när jag gav mig iväg, fint med lite kall vinterluft i lungorna under passet. Jag har då mycket hellre ordentligt med minusgrader än halv milt när jag skall åka skidor. Det blev ett fint distanspass i klassisk stil, två varv på elit 15 banan körde jag idag. Det är fint att kliva på i backarna där när man har ett ordentligt bett under skidorna och det hade jag idag, gött dä.
Nu väntar en lite kortare vila för jag vill köra det andra passet i solskenet som brutit igenom nu, det ser jag verkligen fram emot. Em passet verkar också bjuda på trevligt sällskap vilket aldrig är fel.

Höj höj Jimmie

Äntligen fysisk aktivitet

Idag har jag kunnat röra på mig igen och det kändes verkligen gött att få dra på sig träningskläderna igen. Jag har på fm idag kört ett skidpass på Lugnet i ett riktigt grisväder men vädret gjorde mig ingenting idag. Det snöade och blåste kraftigt under hela mitt pass och mössan var hård som pansar när jag kom tillbaka, ändå va det ett leende på mina läppar. Det va så befriande att få komma ut och köra lite igen. Känslan under passet va den som jag hade förväntat mig så det verkar ju bra, hoppas vara bra nu efter min lilla period i stillhet.
Den största besvikelsen efter Marcialonga har nu lagt sig och jag blickar fram emot kommande tävlingar. Känner jag mig ok nu efter de första passen kan det hända att det blir något race redan i helgen då tävlingssuget för min del är ganska så stort. Detta återstår dock att se, ingen panik igång nu.
Idag är det ju fredag vilket innebär en låt som ni kan gunga in helgen till. Denna låt är en gammal klassiker som jag vet att åtminstone en person kommer att gilla.


Nu är det snart dags för dagens andra pass, men först lite kaffe och mellanmål känner jag.

Höööööj Jimmie

Det är bara att lyssna och komma igen

Nu är jag hemma i Sverige igen efter några dagar i Italien där Marcialonga kördes i Söndags. Det racet va ett av mina stora mål denna säsongen men det blev inte alls som jag tänkt mig. När starten gick 8.15 i Moena så drog vi iväg i ett ganska så högt tempo direkt. Jag fick en bra start och låg med i huvudklungan. Det tog dock inte så lång tid innan jag kände att detta inte va någon av mina bättre dagar rent fysiskt, kroppen va seg. Det är dock så att det kan hända mycket i långlopp eftersom loppen är just långa så jag försökte att bortse från kroppens signaler och borrade vidare. Men ju längre jag åkte så kände jag att jag hela tiden blev allt mer matt i kroppen och det fanns inte alls något tryck i stakåkningen. Folk började passera mig och jag hade inte en chans att hänga med, det va bara att lyssna på kroppens signaler och kliva av efter att jag slitit i 14km.
Jag kan inte med ord beskriva de känslor och den besvikelse som sköljde över mig när jag stod bredvid spåret och insåg att jag va tvungen att ge upp loppet. Det var så fruktansvärt tråkigt och jag blev helt tom inombords, jag ville inte inse vad som hade hänt. Det va bara att åka raka vägen till hotellet och bryta ihop en stund. Jag kände mig seg resten av dagen och va lite darrig i benen, kroppen va inte helt hundra helt enkelt. Men det som inte dödar det härdar säger man ju och död är jag ju inte även om jag fortfarande inte är pigg.
Jag kom hem från Italien igår och va då ut och testade kroppen lite men jag fick ett negativt resultat. Detta innebär tyvärr att jag missar årets SM-vecka och det känns inte roligt alls. Jag får vara hemma och kurera mig inför kommande race och jag hoppas snart vara tillbaka i träning igen.
Alla FBSK åkare kör hårt på SM.

Hööj Jimmie